Läger och parader

Snart har jag bara hundra dagar kvar av min militärtjänstgöring, och om två veckor kommer jag att se när de största delen av mina vänner och beväringschefer traskar ut ur porten för sista gången. Om det känns tomt? tja kanske, man har ju blivit van med att bo med dem och att kunna prata om vad som helst med dem. Men livet för alltid med sig nya utmaningar, både för oss som blir här på brigaden och för dem vars soliga dagar i reserven väntar.
Men hur är livet här på brigaden? Alla dagar är olika, ibland sitter man i en grop med sitt vapen och vaktar en väg och ibland går man från soldathemmet till enheten och vinkar åt sina militärpolisvänner med ett leende på läpparna, och ibland står man i en formation med nylackade skor och hälsar på den nya bataljonskommendören.

Så vad kan jag säga, alla dagar är olika.

Men är jag nöjd med mitt val att komma hit då? Ja absolut. Inte fick jag ju den uppgiften som jag hade velat ha, men som en vis man ibland brukade säga, så är livet det som händer när du själv är upptagen med att planera. Man kan alltså inte riktigt veta på förhand före man är här, man kan inte veta före man får veta.

Vi hade en sjöstridsövning nyligen, och idag fick vi en ny bataljonskommendör vilket innebar en liten parad i hans och den förra kommendörens ära. Det är riktigt mäktigt att stå i en formation med sitt eget kompani, tillsammans med två andra kompanier, då våra alla rörelser är nästan lika och kordinerade. Det är senast då man inser att man är en del av en stor helhet där alla är viktiga och alla behövs. Ibland kan det vara svårt när man sitter i sin grop i skogen att se den stora bilden, orsaken varför man gör det man gör, men man måste bara fokusera på det stora hela, perspektivet.

Men visst ser man ofta bara de små detaljerna, det faktum att man sitter i renget i en skog med ett vapen laddat med smällpatroner, men visst kan det också vara roligt. Alltid redo, fienden kan finnas var som helst, eller hur var det?

Ha det bra!

-IMF