Militären är som ett stort grupparbete. Du måste lita på att dina vänner gör sin del, du måste kunna lita på dina vänner med ditt liv, bokstavligen faktiskt, då man springer med dem i skogen mad skarpa patroner i pipan. Men alla är vi olika, och vissa är bättre på vissa saker, så är det bara, det är mänskligt.
Men ibland går det inte som planerat, inte som man vill. Och då kan man inte börja skylla på sina medmänniskor fast de skyller på dig. Alla ansvarar för sig själv, men man ansvarar också för sin medmänniska, vi sitter i samma båt. Finns det någon som är svagare så måste du stöda den och inte trampa på den. Har du inte din kompis bakom din rygg när du anfaller så är du så gott som död. Gruppen är lika stark som sin svagaste länk, och en massa andra klyschor.
Men det är sant, och jag, som ibland hittar mig där i den svagare ändan vet att jag inte blir starkare av att man springer på mig. Ibland behöver man någon som springer bredvid en och kämpar en framåt. Det är då man lyckas, när man hjälper andra lyckas. Det är inte en tävling, det är ett grupparbete, en lagsport.
Imorgon svär vi faneden och blir befordrade till jägare. Ett steg framåt och en symbolisk händelse jag ser fram emot.
Ha det bra
-IMF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar