Besöksdag.

I nästan varje finsk mans liv sker någon gång en stor förändring. De har vetat att denna dag kommer att komma direkt från födseln, men de verkar alla lika chockade när den kommer. Den dagen var på måndagen. Dagen då dessa gossar måste lämna mamma och flickvän hemma, börja bädda sin egen säng och måste lyda vad andra säger. Militärtjänsten.

Men för att lätta på deras känslor och hemlängtan så ordnades det en besöksdag igår, lördag, för att påminna dem om att den civila världen finns kvar, att flickvännen inte lämnat dig. 

För två år sedan var det jag som var flickvännen. Det var jag som stod vid porten och väntade på att få se min käraste utan hår och med gröna kläder. Men nu var det min tur att ha de gröna kläderna på, och när man började se omkring så fattade man att besöksdagen egentligen är bara en påminnelse åt rekryterna att livet inte är slut, att mamma  finns där på andra sidan porten.

Själv tog jag det mer som en "hej här bor jag"- dag. Träffade lite familj, åt lite ärtsoppa med pojkvännen och drack en kopp kaffe på det överfulla soldathemmet. Inget extra, för jag är här frivilligt, och jag vet att livet utanför nog kan vänta, men alla kanske inte har fattat det. Ännu. 

-IMF 

Men fint var det att se så mångas familjer komma från när och fjärran för att se på sina småttingar och älskade när de är klädda i statens kläder. Mysigt liksom